Lokal: Folkets hus
Mölnbo
JL
Huka er gubber o gummer...
... så berättade stadsminister Tage Erlander i Hylands hörna en gång i tiden; ja, ja det är ju historia nu. Nog finns det mycket i bygden som försvinner, både hus och folk, och inte minst lustiga episoder som skulle gå förlorat för kulturen om det inte funnes berättare.
På de här timmarna som vi sitter samlade kring ett stort bord, är det inte läsförmågan som penetreras, nej långt ifrån, här är det mera berättarkynnet som testas.
Nu har ju inte jag varit med från början, men på den tid jag deltagit i cirkeln har vi hunnit med att studera några av de stora gårdarna, de sk säterierna, och blivit bjudna på både kaffe och tårta, förutom spännande berättelser om gårdarnas historia. Så har vi t.ex. varit till Nådhammar och Edesta, samt Hjortsberga, Molstaberg och Långbro. Mycket är att sägas om dessa stora gårdar, och som Erik Vinblad en gång sa till mig. Vårdinge har sju säterier och det är därför det inte finns så många bondbyar.
På varje gård fanns naturligtvis många som arbetade; det var folk av alla kategorier. Somliga kommer att gå till historien, andra blir noterade i dödsboken, sedan är de borta. En som kom att utmärka sig både kommunalt och i rikssammanhang var Per Sahlström som kom från små omständigheter och blev rättare på Långbro gård, innan han kunde köpa Balsberga, eller Berga som det hette då. Det är därför Berga skola heter som den gör, och om du vill veta´t så skängte
Sahlström virke till skolan i Mölnbo, dessförinnan fanns skolan vid kyrkan. Men det tog för lång tid innan bygget kom igång, därför tog Sahlström tag i det också. För övrigt var nog han den som mest ivrade för den allmänna skolan i landet, som infördes 1842.
En annan rese var Hildemar Lidholm på Nådhammar. Han och hans bror kom till Nådhammar 1858. De var intresserade av mejerihantering och hade försänkningar i Stockholm. 1861 gick tågen till Stockholm och då kunde Lidholm skicka mjölk och grädde från sju socknar till huvudstaden. Nådhammarsbodarna har du kanske hört talas om. Hildemar köpte sedan Hjortsberga 1883 och byggde om ladugården, och sedan gjorde han likadant på Fagernäs ,där man sanerade besättningen så att den blev tuberkulosfri; den första i landet. Mjölken därifrån skulle gå till barnen, den var på 4%. Ja sedan växte verksamheten i Stockholm; ett ångdrivet mejeri byggdes och så samlade man ihop mejerierna i trakten och bildade en stor mejeriförening;
Mjölkcentralen; som blev Arla; som nu är Arla foods, europas största mejeri med kontakter över hela världen.
Jag tar med de här säterierna och herrarna för att visa på att Vårdinge har haft sina storhetsdagar; förresten finns det anledning till att säterierna ligger just här; det var nämligen lagom avstånd för de höga herrarna att färdas till sina uppdrag i huvudstaden. Nu kanske du märker att vi har glömt två stora gårdar? Det beror på att vi är så upptagna, men vänta bara, vi ska nog komma till både Näsby och Sjunda vad det lider. Nu ska vi i alla fall besöka Norra Stene och sedan, om det blir som vi har tänkt oss, ett pensionärsbesök på Nysund, där sångarparet Per-Filip och Mia-Marianne bor. Vi ses kl 10:00 nästa onsdag igen.
Vi får tacka Elvy och Björn Eriksson samt Georg och Gunilla Larsson som håller cirkeln igång;
och nog tycker jag att Kerstin Kilberg, som är den verklige berättaren, ska ha en stor applåd.
Jerry Linder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar