30 sept. -09 klockan 10:00
Folkets hus
JL
Hermelin
en ädel adel
Hermelin, en vessla som har svart svanstopp som kröner hela den smidiga varelsen. Ja det vet de flesta, men vet de vem Olof Hermelin är. Knappast! Kanske en och annan kvinna känner till att det fanns en framstående kvinnosakskvinna som hette Hermelin, Honorine Hermelin.
Honorine tillhörde en grupp rödstrumpor som bildade ett förbund; Fogelstadförbundet, där hon var ordförande åren 1925-75. Förbundet drev en skola för kvinnor på Fogelstad, endast för kvinnor, där flera av våra mest kända kvinliga rösträttsaktivister var inskrivna. Skolan hette Kvinnliga medborgarskolan.
År 1797 kartlade man Mälardalen. Den som tog på sig uppgiften var också en Hermelin; han hette Samuel Gustaf Hermelin och var en driftig och patriotisk person, som förresten alla Hermeliner synes vara. Han utgav den första svenska kartatlasen i Sverige. I norrland lät han dika ut åtskilliga hektar mossmark och bygga hus för sina arbetare inom järnhanteringen. Men...gruvdöden kom och svepte undan många bruk i landet så Hermelin blev ruinerad. I konkursen gick alla kartverk till staten, och blev på så sätt bevarade för allmänheten. Hur gick det då för Hermelin själv? Han var en hyvens karl, och därför räddade man honom från personlig konkurs.
Samuel Gustav var farfar till den Olof Hermelin som vandrade genom socknarna i Sörmland, så även Vårdinge. På "Ämbetet" finns Arkeologisk-topografiskt arkiv, där finns handlingar rörande Olof Hermelins arbeten; bl.a. en teckning som föreställer en stor bautasten som står på Norra Stene. Han lär också ha ritat av kläppen till lilla klockan på Vårdinge kyrka. Han var också en duktig landskapsmålare.
Vi ska återkomma till Olof, men först ska jag berätta hur släkten Hermelin fick sitt namn. Från början hette man Nilsson och sedan Skragge. Samuel Gustafs farfar var en framstående stilist som fick följa med Karl XII i fält, han blev fältsekreterare; och hans namn var också Olof. Det sägs att tsar Peter tyckte att han hade en vass penna. Vid ett tillfälle togs Olof till fånga av Peter som lär ha stuckit honom med sin värja; därefter var han försvunnen. Det sägs att han kan ha blivit förd till ett nunnekloster i Arkangelsk. Hur som helst var det han som blev adlad till Hermelin och sedan har släkten spritt sig över landet.
En dag var jag till Nyköping i ett ärende och fick för mig att jag skulle gå in på Nyköpings hus. När jag gick uppför trapporna och kom jag till en skylt där det stod Olof Hermelin och en titel. Jag fick tag på en som var anställd där och frågade om man kunde få tag på Olof någonstans. Han arbetar på museet sa hon, det ligger inte långt härifrån, du kan gå dit. Så gjorde jag det, men Olof var på kafferast, men om jag väntade ett tag skulle han komma ut till mig. Minuterna gick, och jag tänkte: "Så här lätt kan det bara inte vara!", men det var så som man bara kan önska sig. I början var han lite avmätt, men han mjuknade ganska snart, och till slut fann vi varandra. Han berättade bland annat att landhöjningen med tiden bestämt var Trosa stad skulle ligga. Förr låg staden där Trosa lands kyrka finns, men alltsom vattnet drog sig tillbaka följde bebyggelsen med.
Mycket mer finns att berätta om släkten Hermelin förståss, och Olof Hermelin som besökte Vårdinge 1875, har en hel del att förtälja om vår socken. Men jag kommer utsökt att tänka på alla andra släkter i Vårdinge. Nu när släktforkningen finns på nätet är det ett sannt nöje att söka fram anfäder långt tillbaka i tiden. För min del har jag fått allt gratis, så att säga; min syster har lagt ner allt grovgöra, men jag tycker det är kul ändå; vi har fått de roligaste uppgifterna från ordföranden i släktforskarföreningen i Nora, Britt-Mari Lundell, som påstår att vi är släkt med henne. Men inte nog med det, vi är också släkt med en massa kungligheter ända till Karl den Store, vars far hette Pippin den Lille, som i sin tur var son till Karl Martell; det var han som motade bort muslimerna från frankernas land... Det är ju inte klokt, men visst är det kul.
Snart ska vi besöka Norra Stene och se bautastenen.
Jerry Linder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar