Kommentera mera...

Läsecirkel: Vårdinge
Folkets hus
Mölnbo
21/10
JL

Har du synpunkter på innehållet? Kommentera!!!

Vi har samlats än en gång mitt i veckan; på almanackan står det onsdag den 21 oktober, och vi är inte färdiga med boken om Norra Stene. Vår fantasi sattes i omlopp när vi stod vid Parstugan och såg ut mot Sillen; tänk när landet ännu inte höjt sig till dagens nivå. Och vad sa han nu, Staffan Åkerman? vägen gick nog utmed den gamla nivån på sjön...

På förra sekelskiftet gjordes en sänkning av vattenståndet; det gällde hela sjösystemet; även Långsjön i Mölnbo. För Långsjön del hade man sista mötet hemma hos Hildemar Lidholm på Nådhammar. Det var han som var sökande. Han hade en karta som en tekniker gjort för ändamålet, och på den kunde man se hur mycket land som blev frigjort om vattenståndet sänktes. Lidholm hade stor vinning av sänkningen, han styrde över Nådhammar, Edesta och Fagernäs. Mölnbo kvarn, som levererade själva urkraften i bygden, var också under hans domvärjo. Så var där alla tillgångar i Stockholm. Ja det var ju bara Nådhammar som var hans eget, allt annat var olika aktiebolag som ägde, men han var den verkställande direktören.

Skogen på östra sidan var också hans, ända till sockengränsen vid Österby udde, det bergparti där Björn och Elvy har haft sin stuga i många år; nu har barnen tagit över. Efter udden kommer Urviken och stora sjön. Helmer Eriksson har berättat att han körde timmer nerför sluttningen. Han lastade timmerkälken och lät hästen dra den fram till stupet, sedan lät han kälken själv, fullastad, glida utför med väldig fart. Därefter tog han tömmarna och körde hästen med dreten (skacklarna) i lagom lunk ner till kälken på isen, sedan lastade han av. När det var gjort körde han upp igen.

Bortanför Hölö grottor fanns en ångbåt som användes för att flotta timmer till sågen som låg bredvid kvarnen. I Vårdkasen finns en berättelse om ångbåten. Där står det skrivet om en söndagsutflyckt och om den dagen då ångbåten fraktades med oxar till järnvägen mitt för Landsborg. Finns det månne någon som vet vart hon tog vägen.

Den där flottningen finns beskriven från flera håll.

"Olle i Fribo" alias Hjalmar Ohlsson, Margrets morfar, hade fyra barn; en var flicka, och flickan hette Elsa. Elsa hade tre bröder, och fick själv fyra döttrar, varav en hamnade på Hawai. Hennes dotter, Catarina är nu ägare till stamfastigheten på Norra Väsby, eller Väsby Norrgård, som min dotter Annica säger. Annica har bott i mormors stuga i flera år, men nu bor hon på Skolvägen i Mölnbo. Lika bra att ni får veta att min första jänta heter Monica och bor i huset där Anna-Britta och Olle Johansson bodde i Väsby by.

Vi har en liten liten stuga mitt för Österby udde, i Ulriksdal. Jag hoppas ungarna tar över en dag. En saga som handlar om en gammal gumma i Södertälje har sin upprinnelse där i den stugan, min skrivarstuga; men här är hon en ung flicka som gör som många andra vid tiden när ångmaskinerna börjar dra skördetröskan och folk behövdes på Centrifugen i stan. I det sammanhanget heter stugan Akter-Kastellet, och där finns också mina Rumpnissar (barnbarn), fem stycken som har gener från Fribo-Olle och hans dotter. Herbert berättade i våras att de hade en bra motor på båten så att de kunde dra timmerstockar mot Lillsjön och inloppet mot sågen. Sista biten genom kanalen fick de sortera stockarna efter grovlek, det var hårt jobb. Annars arbetade både Herbert och Artur tillsammans med sin far i Fredmarks såg.

Men det finns ännu en som flottat åt Fredmark, det är Arne Wallenö. Han köpte en bil som han gjorde om efter några fina semesterresor. Han gjorde också en bana där motorn användes, när han byggde huset. Men i det här sammanhanget skall jag berätta att han hade motorn i en båt, och med den kunde han dra de stora stockarna till kanalen som går in till sågen.

I handlingarna rörande sjösänkningen finns alla markägare eller arrendatorer nämnda. För Långsjödal svarar då Nils Fredmark. Det sägs att han är far till häradsdommare Fredmark som är far till de som drev kvarn och såg och tvätt i Mölnbo.

Henry Frögren har nu sällat sig till vår Vårdingegrupp. Nu har vi två djupa brunnar att ösa ur: Kerstin Kylberg och Henry Frögren.

Ån tog en annan väg förr i tiden, säger han. Den gick mera rakt ut mot forbollsplan, och där mötte den en bäck som kom norr ifrån.
Vid Allégården fanns ett vattenhjul och en stånggång in till kvarnen, som är det hus som har putsade fasader. Kvarnen är nämnd på 1200-talet; före järnvägen fanns just bara kvarn och boningshus, men 1861 kom järnvägen och därefter stationsanhället.

JerryLinder
Moffas@Spray.se