Elsa och Harry och jag...

AteljéLivingoom
3/11 -09
JL

Om du kan hitta på ett bättre namn för SVÄRMOR ska du få en slant!

Så började mitt liv som månskensbonde, men det tog några år innan jag kom så långt.
Jag föreslog att vi skulle ha får på N.Väsby, men det var inte att tänka på. -Det ena du vill, det andra du skall, sa Elsa, min svärmor, dotter till Olle i Fribo som hette Hjalmar Olsson. Elsa var gift med Harry och hette Karlsson i efternamn, vilket skilde sig en aning till husbondens, ty han stavade sitt Karlsson med Carlson, ett ganska typiskt genidrag av denne allvetande småbrukare. Herr Carlson och jag kom ganska snart på kant med varandra, naturligtvis, ty jag var då som nybliven student på det allmänna gymnasiet och tillika studerande en ingenjörskurs på NKI, en tämligen envis skapare i Guds härlige hage. En spoling som ville att allt skulle vara harmoniskt på alla håll. Men den gamle var dock en vis man, varför hans adept med jämna mellanrum fick lära sig ett och annat som man inte får lära sig i skolan.

Det fanns inget vatten indraget i vår lilla stuga, det måste vi ju ha, ansåg Harry. Javisst, det måste vi ju, naturligtvis; men det var berg ända fram till brunnen som låg i hagen bredvid vår tomt. -Då gör vi så här, sa Harry, vi lånar en borrmaskin, en Cobra, och så borrar vi 70 cm, hela stora borret, sedan laddar vi med min dynamit, du får söka tillstånd sedan, jag har stubintråd och tändare, så fjuttar vi på. Ok, vi måste ha sprängmattor också. Pang i berget!!! Bit för bit knaprade vi oss fram till brunnen. Hur skulle jag ha klarat detta utan Harry, svårare var det att ge svar på alla kluriga frågor, som var hans specialitet. Hur var det nu med Karl XII svärmor?

Svärmor ja, det gick ju bättre; till och med så bra att vi kunde samarbeta i jobbet. Själv var jag hantlangare åt ingenjör Fjällmo, men det var så många ärenden på kontoret att jag fick bilda ett eget lag, och då fick Elsa bli min hantlangare när vi avvägde mätppunkter i Järna samhälle. Första sträclorna gick inte bra, men efter att vi hade justerat instrumentet gick det riktigt bra. Jag tog fram mitt studiebrev i avvägning och gjorde som det var beskrivet, och se allt fungerade otroligt väl.
En kväll la vi in en linoliummatta i rummet hos Harry och Elsa, Harry var inte hemma, han bodde hos sin syster i Mälarhöjden under veckorna, ty han körde stora maskiner i Stockholm. När Harry stod i dörröppningen in till rummet och fick se Elsa och mig i arbete, kunde jag se att han inte såg glad ut, som man skulle kunna tro.
Det var en känslig sak det där att Elsa var ute i arbete, och att han inte var med när saker och ting skulle hända.

År 1979 skilde vi oss, Margret och jag. En ny epok började i Brunnsäng i Södertälje. Men något lustigt inträffade när jag och mitt nya sällskap gick in i bildrummet på Lunabiblioteket. Vi satte oss tillrätta och väntade på att få se något från staden, men hör och häpna, på skärmen visade sig ett idogt småbrukrpar som klippte får;
Harry Carlson och Elsa Karlsson. Fotografen som tagit korten var Berra Petterssons brorsa som bodde ett tag på Gula gården där jag växte upp.