En ung spoling bland garvade lantarbetare...

AteljéLivingRoom
den 11/11 -09
JL

Kommunalare i Järna och Mölnbo 1965...

De flesta kommunalarna i Järna Kommun 1965 var komna från landet, även Roland Segerhjälm fasten han hade jobbat på Baltik i Södra innan vi träffades på jobb i Järna. Även Sven-Erik Skoglund kom från industrin, men följde i fäders spår. Rolands far hette Engelbrekt Segerhjälm och Sven-Eriks hette Verner Skoglund, båda var anställda som kommunalarbetare. Både Engelbrekt och Verner hade arbetat som ladugårdskarlar, men det fanns fler. Harry Malmström som var traktorförare hade en bakgrund som ladugårdsinspektor på Håknäs. Mer om gubbarna längre fram.

När ingenjör Fjällmo gjorde mätningar i Järna kommun brukade han ta en kommunalarbetare till hjälp ibland. Då jag fick avväga i samhället var min svärmor Elsa Karlsson med ett tag. Men efter några veckor fick jag Engelbrekt Segerhjälm med som stångbärare. Vid ett tillfälle berättade han att verkmästare Bengt Eriksson skulle behöva ha hjälp med utsättningen. -Gå till kommunalingenjör Bergman och fråga, sa han, och så gjorde jag det. Jag fick börja när jag ville och det var lite pinsamt att gå till Fjällmo och berätta att jag skulle lämna honom. Men han var införstådd med det, han visste ju att jag läste till väg och vattenbyggnadsingenjör.

Första uppgiften på tekniska avdelningen var att lokalisera olja som runnit ur tanken i pannrummet på det nybygda huset i kvarteret Örnen. En bottenplugg blev aldrig ditskruvad när rörmokaren lämnade huset, och tankbilen kom och fyllde tanken som sakta men säkert lämnade all olja från sig. Oljan rann ner i grusåsen genom ett hål i betongen där några rör gick ner, och så försvann den ut i åsen och kom aldrig tillbaka igen. Det är som en saga; samma dagar som när mellanölet släpptes fritt. En ingenjör från ett konsultbolag var ledare för arbetet, och han satt mest inne i pannrummet, där det var varmt, och pimplade öl. Jag skulle göra en karta över våra borrhål och så hjälpte jag Roland Segerhjälm med borrningen. Mest slog vi med storsläggan på tunna stänger som bit för bit trängde ner i marken, men inte fann vi någon ficka i berget där oljan kunde samlas. Det var också där jag första gången träffade Sven-Erik Skoglund. Dessa två personer, samt Rickard Berglind och Harry Malmström, skulle komma att betyda mycket för min andliga skolning några år.