Vårdinge kyrka...

AteljéLivingRoom
Jerry Linder
29/11-09
Moffas@Spray.se

Vad är en kyrka till för?

När jag var gammal nog att konfirmera mig hade jag ett val, antingen gå med de andra till kyrkan, eller att ligga kvar i sängen och ha sovmorgon.
Det var inte så att jag promt ville vara hemma, nej det var nog så att min pappa inte var konfirmerad och tillika en troende ateist. Min syster konfirmerade sig dock. Först senare har jag lärt mig att konfirmation betyder att man godkänner dopet. Jag är ännu inte konfirmerad, men idag kunde jag erkänna dopet som en handling som borde ha viss betydelse i en människas liv, på vissa vilkor.

När mitt första barnbarn döptes i Dillnäs kyrka, filmade jag hela akten och lät kameran svepa över församlingen; det var många där, högtidligt var det också;och när vi gick ut på grusgången, pojkens mor, prästen och jag i bredd, sa jag att jag ju inte hade låtit döpa mitt barn, och nu döptes hennes barn i kyrkan enligt gängse sed. - Ja du vet inte allt du, sa prästen, och såg allvarlig ut, men min dotter flinade lite. När vi blev för oss själva berättade hon att hon varit till kyrkan och låtit döpa sig kvällen innan dopet. Prästen var en spjuver, men inte mig emot, jag vet fler. Nu ska jag bekänna vad jag kände, och vad jag känner, när jag tittar på filmen, och det är inte få gånger eftersom det var min första film; kameran hade jag aldrig köpt då om det inte varit för barnbarnets dop:

Jag ser tillbaka i tiden när byn har fått en ny medborgare. Det var en viktig händelse när allas arbete klart och tydligt betydde en hel del för byns bestånd.
En person kunde ritualerna, han var själasörjaren som gjorde att folk verkligen tog sig tid att samlas.
Byarna tillsaammans hade byggt ett hus som man kallade Guds hus och det var dit man gick denna högtidliga dag. Prästen läser skriften och sänker barnet i dopvattnet samtidigt som Gudfar och Gudmor lovar att stödja föräldrarna i deras värv att uppfostra barnet i Kristi Anda, vad nu det betyder; jag skall återkomma till det.

Känslan var det ja! Min tanke var den, nu när jag såg hur många människor som var församlade i kyrkan, att alla dessa enskilda individer också var förpliktigade att bevaka barnets utveckling till en nykter och skötsam arbetare i vårt samhälle. Den tanken hade aldrig funnits i mitt huvud om mitt eget dop. Beror det på att vi har ett helt annat samhälle idag, där den borgerliga kommunen tagit över den kyrkliga.

Nu vill jag berätta att vår läsecirkel fått den äran att besöka Vårdinge kyrka. Vi har kyrkorådets ordförande med i vår grupp. Birgit Jansson, och hon har ordnat så att den unga prästen Markus Klesbeck och Gunilla Thunstam också var där och visade oss runt, på sköldar, kyrksilver och textilier. Vi fick gå bakom altaret, där sakristian är belägen och vi var uppe på orgelläktaren och såg på målningar i tak och väggar målade av sveriges främsta kyrkmålare, Albertus Pictor.

Den fina dopfunten är gjord av Elly Lindholms svärfar. En gång har jag varit på dop i Vårdinge kyrka, men flest gånger har jag bevistat begravningar. På kyrkogården har jag gjort upptäckter:

Olle Ström, som hade en fiske- och sportaffär i Södertälje, på Torekällgatan mitt emot Torekällskolan, och senare i ett hus på andra sidan gatan, har sina föräldrar begravda på kyrkogården. De dog 1918, berättade han en gång då vi möttes nere vid Maren; de dog knall och fall i Spanska sjukan. Hans far var slaktare och hade boden intill huset där Hans Götlin bor. Stocken i taket där han hissade upp nötkreaturen finns kvar ännu, ja allt är likadant som då.

En annan tilldragelse på kyrkogården är ju naturligtvis Fredrik Benzingers Mausoleum.
Benzinger importerades till trakten av Hildemar Lidholm när mjölkföretaget exporterade grädde till England, vilket inte gick så bra. Men Benzinger skötte sig så mycket bättre och blev Mjölkcentralens förste versktällande direktör 1915. Han gifte sig med Hildemars dotter och tog över Nådhammar, samt köpte Långbro gård.
Hildemar dog 1904, men han är inte begravt i Vårdinge, vad jag vet.